Snabb leverans
Gratis frakt vid köp över 499 kr
Hög tillfredsställelse bland våra kundomdömen
Fragt endast 39 kr
Tillståndet kan vara mycket smärtsamt och beror på en överbelastning av den sena som löper från hälen och fram till tårna. Hälsporre läker oftast av sig själv när foten inte längre belastas men behandling och användandet av olika hjälpmedel kan skynda på läkningen.
Plantarfascian är en senplatta som sitter under foten. Den fäster i hälen och sprider sig sedan som en solfjäder ut till tårna. Senplattans funktion är att hålla foten uppspänd samt fungera stötdämpande vid stående och gång. Överbelastas senan uppstår den irritation i senfästet som kallas för hälsporre. Namnen kommer av att det ibland bildas en liten påbyggnad av benet precis vid senfästet som ser ut som en sporre vid en eventuell röntgen.
Hälsporre tar sig uttryck genom smärta i hälen. Oftast är smärtan koncentrerad till en punkt mitt på och djupt inne i hälen men det kan också göra ont på hälens insida samt längst senan ut i hålfoten. Ibland kan en trötthetskänsla i hålfoten eller en stelhet i senan också uppstå. Graden av smärta kan variera, från fall till fall men också från dag till dag hos en och samma person. Ibland kan smärtan vara så stark att den kraftigt begränsar ens vardagsaktiviteter.
Smärtan uppkommer vid belastning och känns sällan om man sitter eller ligger. Starkast brukar smärtan vara efter vila, till exempel på morgonen. Vid mildare besvär försvinner smärtan när foten mjukats upp av en stunds rörelse medan den för andra är kvar så länge foten belastas. Hälsporre kan uppkomma i båda fötterna samtidigt men det vanligaste är att framförallt en fot drabbas.
Hälsporre beror på överbelastning. Löpare drabbas ofta, särskilt om träningsmängden plötsligt ökar eller om underlag eller skor byts ut. En annan riskgrupp är personer som står mycket i vardagen, speciellt i kombination med dålig hållning eller dåliga skor. Övervikt är också en riskfaktor samt vissa medfödda fottyper, till exempel med för låga eller höga fotvalv. Personer med nedsatt rörlighet i ankelleden (till exempel efter en svår fotledsstukning) löper också högre risk att drabbas.
Har man en gång haft hälsporre kommer besvären ofta tillbaka. Därför bör man efter att man blivit av med besvären vara uppmärksam på symptomen och använda de förebyggande metoder som beskrivs nedan.
Ergonomiskt Lutande Hälkopp i silikon - 1 par.
För att förebygga hälsporre är det viktigt att använda rätt skor, speciellt om man har ett jobb som innebär mycket stillastående. Det finns också flera olika inläggssulor på marknaden. Dessa kan läggas i vanliga skor och hjälper till att minska belastningen på hälen. Har man låga fotvalv vilket är en riskfaktor finns speciella sulor med fotvalvsstöd som ger tryckavlastning och bidrar till ett högre fotvalv. Har man ett stillastående jobb bör man också be sin arbetsgivare om en ergonomisk ståmatta.
För personer som löptränar mycket är det förutom rätt skor också viktigt att öka träningsmängden försiktigt samt att vara uppmärksam vid byte av underlag.
Om man upplever symptom på hälsporre är det viktigt att direkt minska belastningen på hälen. Om man löptränar eller promenerar mycket bör man byta ut detta mot mindre belastande motionsformer som cykling och står man mycket bör man istället sitta. Bekväma skor med mjuk sula som är uppbyggda (ej platta) är också ett måste och man bör helt undvika att vara barfota eller i strumplästen. Löparskor eller så kallade ”foppa-tofflor” är istället lämpliga skor att använda inomhus.
Vid utvecklad hälsporre är inlägg något av ett måste. Bäst är så kallade hälkoppar. Dessa motverkar smärta och ger tryckavlastning vid stillastående och gång och eftersom de är små och endast placerade i skons bakre del passar de i de flesta skor. Hälkoppar är oftast tillverkade i silikon och är enkla att torka av med en trasa. Kombinerade hälkoppar och fotvalvsstöd är ett bra alternativ för den som har också har låga fotvalv.
Det finns många olika stretch och styrkeövningar som kan lindra besvären från hälsporre. Till exempel kan man stretcha ut senan genom att lyfta upp tårna med handen vilket ger en avslappnande känsla. Det är viktigt att också stretcha vader och hamstrings (baksida lår) då stelhet där kan förvärra symptomen på hälsporre. Vid stora besvär bör man ta hjälp av en sjukgymnast (fysioterapeut) som kan ta fram ett program med övningar.
Smärtstillande med inflammationsdämpande effekt (till exempel ipren) fungerar ofta bra vid hälsporre. Ett annan variant av smärtlindring är att rulla plantarfascian över en boll, gärna en taggig massageboll. Detta ökar blodcirkulationen i foten vilket lindrar smärta och verkar inflammationsdämpande. Ett tredje alternativ för smärtlindring är att tejpa foten . Detta kan ske på flera olika sätt och det enklaste är att låta en sjukgymnast hjälpa till första gången.
Om man efter ett par veckor av vila från den provocerande aktiviteten fortfarande har smärta bör man söka hjälp hos sjukgymnast. Man kan då få förslag på övningar att göra hemma och även bli hänvisad till en ortopedteknik som kan ta fram formgjutna skoinlägg.
Vid stora besvär bör man också kontakta vårdcentralen. Där kan en läkare ge en kortisonspruta. Detta är en sista utväg för att under en period minska smärtan om inget annat hjälper. Den bör dock användas med försiktighet då man riskerar att överbelasta foten mer under tiden. Vid svåra fall av hälsporre kan en så kallad stötvågsbehandling eller operation också övervägas, detta är dock sällsynt.
För personer som har jobb som måste utföras stillastående kan en läkare också hjälpa till med sjukskrivning. Vid svåra fall av hälsporre kan detta vara nödvändigt för att foten ska kunna vilas upp ordentligt.