Oftast orsakas detta problem av att framfoten har överbelastats, till exempel genom att man gått och stått mycket eller burit fel typ av skor. I de flesta fall kan nedsjunket fotvalv behandlas med hjälp av bekväma skor, inläggssulor eller ett speciellt hjälpmedel för avlastning av framfoten som kallas pelott. Nedsjunket fotvalv kan även kallas framfotsinsufficiens eller framfotsfall.
Det främre delen av foten har normalt ett transversellt (tvärgående) valv vilket innebär att den mittersta delen av framfoten är lite högre än sidorna. Detta ger foten en sviktande förmåga. Om det främre fotvalvet av någon orsak sjunker ner blir framfoten platt och den sviktande förmågan försvinner. Trampdynan och de mittersta tårnas basleder (där de fäster på foten) belastas därmed hårdare vilket ger upphov till problem som smärta i framfoten.
Nedsjunken framfot kan leda till att en nerv som går genom framfotens leder kläms. Detta tillstånd kallas Mortons neurom eller Mortons syndrom och kan vara mycket smärtsamt. Den ökade belastningen på nerven ökar risken för att den inflammeras och svullnar upp vilket leder till ytterligare problem.
Tidiga symptom på nedsjunken framfot är ömhet i trampdynan, att foten domnar och periodvisa känselbortfall i framfoten. Det är också vanligt med förhårdnader på trampdynan. Ofta uppkommer en trötthet i foten och man kan uppleva en känsla av att skelettet i foten trycks mot golvet vid längre stunder av stillastående.
Om problemen får fortgå och Mortons neurom utvecklas blir smärtan mer intensiv vid belastning, speciellt vid avveckling av steget under löpning eller gång. Smärtan i framfoten upplevs oftast som skärande eller brännande och strålar ut i tålederna. Om nerven blir inflammerad kan smärta uppstå även i obelastade lägen.
Även om nedsjunken framfot delvis kan bero på hur fotvalvet är uppbyggt, det vill säga en ärftlig faktor som man ej kan påverka, så är överbelastning den vanligaste orsaken till framfotsfall. Ofta drabbas aktiva löpare eller personer som går och står mycket under dagen. Problemen är också vanligare hos äldre samt hos kvinnor som gått mycket i högklackat och andra mindre fotvänliga skor. Nedsjunket fotvalv kan också uppkomma på grund av skada på fotens muskler eller efter en operation.
Det bästa sättet att förebygga nedsjunket fotvalv är att alltid använda bra skor, speciellt om man går och står mycket. Platta och tunna skor samt klackskor bör helst undvikas. Vill man ändå använda denna typen av skor kan förfotsinlägg som ger tryckavlastning och stöd användas. Förfotsinlägg finns i olika utföranden och passar de flesta skor. Det finns även speciella inlägg till klackskor som passar bra vid festliga tillfällen.
Förutom att införskaffa bra skor och inlägg är att träna fotens muskler en bra idé för att förebygga skador som nedsjunket fotvalv. Bra tips på övningar kan man få hos en sjukgymnast eller på olika webbsidor, till exempel marathon.se. Dessa övningar passar lika bra att göra på gymmet som hemma och kan med fördel läggas in under en arbetspaus.
Den bästa behandlingen vid nedsjunken framfot är att byta till ett par bra skor. Dessa ska vara breda så att foten inte kläms ihop och ge bra stöd för främre delen av fotvalvet. Ett par tryckavlastande sulor av till exempel silikon kan också användas för att skydda och verkar stötdämpande.
Ett speciellt hjälpmedel som är utvecklat för att behandla problem i framfoten är pelotten. En pelott är ett anatomiskt fotinlägg som placeras fram i skon, under fotvalvet just bakom tålederna. Pelotten är välvd så att det är högst mitt på foten. På så sätt lyfts det främre fotvalvet till ett normalt läge och den sviktande känsla som annars saknas vid nedsjunket fotvalv återskapas.
Pelotter, som även kallas förfotsstöd eller framfotsstöd, är vanligtvis tillverkade i gel eller läder och finns i många olika utföranden och för att passa olika typer av livsstilar och skor. Många varianter, till exempel dessa pelotter i skinn passar även bra i klackskor och det finns idag till och med pelotter som passar i flipflops och sandaler.
Vanligtvis limmas pelotter fast på sulorna i skorna och de kan sen rengöras med en fuktig trasa. För personer med nedsjunken framfot som tillbringar mycket tid barfota eller i strumplästen finns också inlägg som kan bäras utan skor. Dessa fästes med ringar runt tårna och kan tvättas.
Om förhårdnader uppstått på trampdynorna kan dessa behandlas med ett mjukgörande och vårdande balsam användas. Behandlingen bör ske dagligen tills huden på foten återfått sitt normala tillstånd.
Om Mortons neurom har utvecklats och orsakat inflammation av nerven kan en kortisonspruta eller antiinflammatorisk behandling behövas. För personer med jobb som innebär mycket stående eller gående kan Mortons neurom också innebära att en period av sjukskrivning är nödvändig för att foten ska få vila ordentligt.
Smärta i framfoten (metatarsalgi) kan även uppkomma av andra orsaker. Om till exempel smärtan uppkommer även i vila och i kombination med med stelhet kan foten ha utvecklat gikt eller artros. Vid stora besvär med smärta som inte lindras vid vila bör man därför alltid uppsöka vården för att få en korrekt diagnos.